ghettofru

Dom där återkommande drömmarna , så verkliga . Jag antar att det är mitt sätt att fortfarande få "träffa och känna" honom och för den delen höra hans röst . I drömmarna är allt som vanligt , kärlek , bus och skoj men också glädje . Jag vill fortsätta drömma , även om jag vet att detta är så fruktansvärt jävla patetisk utav mig men fan jag var inte redo , redo att lämna allt vi hade byggt upp och min kärlek för honom . Jag tänker inte ljuga och spela upp en falsk fasad och säga att allt var tipp topp för det var det inte , men jag tycker att vi gjorde bra ifrån oss och ta igenom oss allt vi har vart med om och vi gjorde ju det sida vid sida , hand i hand , tillsammans . Jag vet att allt jag sitter och skriver och delar med mig låter så jävla dumt i andras öron/ ögon men för helvete det är såhär jag känner . Jag är så fruktansvärt jävla ledsen att varje dag är en kamp för mig .